Känns som jag förlorat något....
När jag och min man blev ihop var vi 15 respektive 17 år gamla. Det har inneburit att vi fått ta del av varandras stora prestationer som att ta körkort, ta studenten och flytta hemifrån. Vi har med andra ord fått bli vuxna tillsammans med allt vad det innebär. Nu när vi snart är föräldrar kan jag nästan "sörja" att tiden som bara vi två snart är förbi. Misstro mig inte nu, jag ser så mycket fram emot detta nya liv som väntar oss men känslan av att ha "förlorat" något finns där. Vi kommer aldrig kunna gå tillbaka till att bara vara "vi" utan vi får nu även nya roller som mamma och pappa, för även när ens barn flyttar hemifrån så slutar man ju inte vara förälder.
Därför värderar jag de här sista veckorna innan bebisen kommer så högt. Den har givit oss möjlighet att tillsammans förbereda oss på det nya livet, att rå om varandra lite extra och att umgås på tu man hand. Vi har passat på att göra saker tillsammans som kanske blir lite svårt med en nyfödd. Idag var vi och fikade tillsammans och för någon vecka sen var vi och bowlade till exempel. Även när bebisen väl är här kommer vi hitta på aktiviteter tillsammans men det kommer bli en helt annan sak för just nu har vi bara oss själva att tänka på.